24 Oktober

Idag är en jobbig dag...

Det är en vecka sen Adam lämnade oss och jag har lite svårt att greppa att jag har haft en son... Ibland undrar jag om hela graviditeten var en dröm, att jag aldrig var gravid och fick en son. Men sen så tittar jag ner på min mage och ser det färska ärret som ännu inte riktigt har läkt och minns att jag faktist är förälder. Jag är förälder till en underbar son som inte finns kvar hos mig och jag tycker att allt är orättvist...


Vi har idag haft första mötet med prästen, tyvärr fick vi inte kvinnan som döpte Adam då hon är diakon och inte präst men det ska nog gå bra ändå.
Man har aldrig tänkt på hur man vill utforma en begravning för man trodde inte att man skulle behöva göra det, det kändes närmare att tänka på ett dop eller bröllop.
Men nu är vi här och ska bestämma kyrka eller kapell, kista eller kremering, begravning eller minneslund, sånger och allt annat skit som ska bestämmas. Det är inte roligt för fem öre och jag önskar att vi slapp.