Först och främst vill jag och Micke tacka alla som har ringt/sms-at/mailat/skickat brev/skickat blommor, även om vi inte har svarat så är vi tacksamma att vi har såna härliga vänner som bryr sig... Nån dag så lovar vi att svara, vi har bara några hinder att komma över först.
Idag har vi varit hos kuratorn Katarina på Danderyds sjukhus. Dels hjälper hon oss med allt det praktiska som vi inte själva orkar ta tag i såsom föräldrapenning, försäkringar, faderskapspapper men vi pratar även mycket om hur vi mår och känner.
Det är mycket som rör sig i huvudet på oss båda, i mitt huvud är det mycket skuld och saknad.
Jag har dåligt samvete för jag borde ha spenderat mer tid hos Adam när han mådde bra.
Jag skulle ha tagit mer foton på oss tillsammans. Nu har jag mest bilder från Karolinska och det är egentligen inte så jag vill minnas honom. Jag vill minnas Adam som en liten rumpnisse, som på bilden ovan, innan han fick en massa kortison som gjorde att hela han svällde upp...
Jag saknar alla planer vi hade gjort upp för oss, allt vi skulle hitta på tillsammans som en familj.
Och jag saknar Adam något fruktansvärt.
Idag har vi varit hos kuratorn Katarina på Danderyds sjukhus. Dels hjälper hon oss med allt det praktiska som vi inte själva orkar ta tag i såsom föräldrapenning, försäkringar, faderskapspapper men vi pratar även mycket om hur vi mår och känner.
Det är mycket som rör sig i huvudet på oss båda, i mitt huvud är det mycket skuld och saknad.
Jag har dåligt samvete för jag borde ha spenderat mer tid hos Adam när han mådde bra.
Jag skulle ha tagit mer foton på oss tillsammans. Nu har jag mest bilder från Karolinska och det är egentligen inte så jag vill minnas honom. Jag vill minnas Adam som en liten rumpnisse, som på bilden ovan, innan han fick en massa kortison som gjorde att hela han svällde upp...
Jag saknar alla planer vi hade gjort upp för oss, allt vi skulle hitta på tillsammans som en familj.
Och jag saknar Adam något fruktansvärt.
...jag saknar min son...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar