19 oktober 2008

Adam

Var inte ledsen lilla mamma jag var tvungen att gå.
Den dagen hände det och då, orkade inte mitt hjärta slå.
Älskade pappa mitt liv blev så kort.
Ta hand om varandra, när jag flyger bort.
Jag vet att ni gråter och det finns ingen tröst.
Men lyssna till ert hjärta och ni hör min röst.
Jag finns inte bland er men jag finns ändå.
Jag hör era böner och jag älskar er så.

5 kommentarer:

Annika sa...

Ack så liten och så söt han var!!!

Unknown sa...

oh herregud..kan inte läsa utan att börja gråta.
Jag måste säga som läsare av denna blogg att jag är VÄLDIGT tacksam att vi får ta del av era liv, nu när ni har det svårt och jobbigt. Vi tänker på lille Adam!

Brassetjejen sa...

Camilla och Micke, stolta föräldrar till Adam, vilken jätte jätte fin dikt,skriven till eran lilla Adams Ängel, så otroligt fin.

Kramar Anna D

Fru N. sa...

Åhh, vad fin er lille kille är! Så tråkigt att läsa att han inte orkade kämpa mer.

Ta er tid att sörja och var rädda om varandra! Livet går tillslut vidare, men man glömmer aldrig. Pojken jag miste för 5 år sedan tänker jag på ett par gånger i veckan men sorgen är lättare nu än när den var färsk.

Kramar!
Linda (Tildamamman)

Ulle sa...

finaste lilla Adam, en riktig liten sötis!!! tänker massor på er och hur tungt och jobbigt ni måste ha det. ta hand om varandra. massor av kramar från ulle