29 december

Idag skulle ha varit BF (beräknad födsel).
Vaknade tidigt imorse och kunde inte somna om...

Så Micke föreslog en liten shoppingtur, vi åkte in till Norrtälje och kollade lite i affärer.
Köpa oss lite lycka!
Men det är typiskt att när man som mest behöver köpa nåt så hittar man inget...
Vi kom hem med ett gravljus som vi ska tända på nyårsafton och huvudvärkstabletter.
Inte speciellt upphetsande.

28 december

Jag kan inte blogga så ofta nu när vi är på landet och det kanske är lika bra det.
Det är mycket jobbiga tankar man har nu under jul och nyår.
Man försöker hålla tårarna tillbaka men ibland är det bäst att gå undan, låta tårarna falla och krypa ihop till en boll.
Det är skönt att låta tårarna falla...

Vi har varit ute och tittat på stjärnorna nästan varenda kväll.
Tittat och vinkat till Adam för nånstans däruppe tittar han ner på oss och ler.
Jag viskar lågt: Hoppas att du har haft en bra jul, att du har dansat runt granen och fått många fina julklappar, vi älskar dig massor...

Ser verkligen fram emot att året snart är slut och så hoppas vi på att 2009 blir ett bra år!

27 december

Va skönt att julen är över!
Nu förstår jag varför folk begår flest självmord under jul å nyår...
Vi har försökt hålla igång för att slippa tänka efter men det är svårt.
Adam är ständigt i våra tankar...

26 december

Promenad med Frida. Sex minus och solen är på väg ner, perfekt!

.

Jag väljer att inte blogga så mycket nu under jul då jag tycker att julen suger i år!

Vi har iallafall varit hemma hos min familj på julafton och sen åkt ut på landet till Mickes familj, där ska vi vara tills efter nyår.

23 december

Grattis på namnsdagen, lilla proppen, och god jul! Vi älskar dig!

20 december

Det är otroligt egentligen hur jobbigt det är att träffa folk för första gången sen Adam lämnade oss...
Man är fortfarande väldigt otrygg i sig själv så så fort nån frågar hur man mår, kommer tårarna.

Jag har träffat mina "sötälje"-tjejer idag och även om jag grät på tåget hela vägen ner till tälje så kändes det skönt att träffa dem igen.
Jag kan skratta och känna mig normal.
Iallafall i en stund innan jag kommer på att det är nåt som saknas...

Jag kommer att somna som en stock ikväll för jag är helt utmattat efter dagens utmaning. :)
Tack mina underbara vänner!

19 december

Till minne av Adam Meffert Otter, begravningen i Solna Kyrka, torsdagen den 27 november 2008.

Ceremoni

Ingångsmusik: Tröstevisan av B.Andersson

Präst Ebba:

Det som skulle vara en början till ett långt liv har slocknat efter bara några få veckor.

Ett barn som fyllt er med drömmar, glädje och förväntningar.

Ett barn som ni på olika sätt planerat för.

Ett barn ni längtat efter att få ta hand om och ge kärlek.

Ett barn som hunnit betyda så mycket för er.

Vi är då här för att ta avsked av Adam. Han har satt ett djupt avtryck i er liv.

Och även för de övriga som finns här.

Han har öppnat ett annat slags kärlekens rum i er.

Ni gav honom också dopet som en hälsning från Gud själv.

Ett avtryck i hans korta liv.

Adams dopljus här är tänt och påminner oss om den kärlek som omsluter oss vad som än händer. Vi ber:

Gud, vi är här med våra tankar och känslor, minnen och frågor. Håll oss i din hand. Ge oss tröst och trygghet. Amen.

Psalm 248 *Tryggare kan ingen vara*

http://www.dopguiden.se/musik/tryggare_kan_ingen_vara.html

.

.

* Fader Vår

Präst Ebba

Trygghet för fågeln i kända nästet...

Små fåglar i sitt bo brukar väcka vår kärlek, omsorg och nyfikenhet men framförallt vårt beskydd. Just detta svaga och ömtåliga behöver beskydd och värme.

Trygghet för Gud lilla barnaskara...

Jag tänker på att så är det även för oss människor.

Den allra svagaste och minste väcker vår omsorg, vår kärlek och vårt behov av att vilja skydda det mest ömtåliga.
I närheten av dessa små utsatta är det som att gå på helig mark.
Samtalet blir ofta lågmält och trevande, ömt.
I våra svåraste sorger och smärtor behöver vi någon som håller om oss, som stannar kvar hos oss och ger oss sitt beskydd.
Vem är denna någon som vi ropar efter när livet går sönder?
Eller som en person i Bibeln uttryckte det: Jag roper upp till bergen, varifrån ska jag få hjälp? När det svåraste händer? Kroppen och själen värker, töms på kraft... Kommer den att återvända?
Det gör något med oss att vara i dödens närhet, i lidandet och smärtan.
En av läkarna på Neo sa häromdagen i ett samtal:
Den svåraste sorgen är att mista ett barn. I alla tider, i alla länder.
Det kan vara svårt att gradera sorg och saknad men den behöver både tid och rum för att läka hos oss var och en.

Trösten kan vara att någon dröjer sig kvar när vi är ledsna, att någon frågar hur det är, att någon håller om, ja, att någon ser hur man har det.

Att sorgen får komma till uttryck. Inte gömmas undan, förträngas.

Att tårarna får ge själen lindring. Alla vi som är här idag är på olika sätt relaterade till Adam.

Vi är här för att ge honom vår kärlek. Säga förväl för det korta liv som blev hans.

Jag tänker på hur ni som föräldrar visat honom er kärlek.

I närhet , närvaro och beröring varit det där boet som håller om och beskyddar tillsammans med andra redskap.

Så kan kärleken se ut.

Inte alltid de många orden utan just närvaron att stanna kvar också mitt i lidandet och det svåra. Tros att det gör så ont.

För oavsett om livet bara är några veckor så har det för den människan varit ett helt liv.
Ett liv värt att minnas för de som står nära.
Ett liv värt att älskas och ge vår kärlek.
I handling, det vi kan. Även i det allra mest svåra.
Då om någonsin får vi tillgång till kärlekens ursprung.
För mig är det hemligheten i tron och hoppet.
Jesus kunde inte förklara lidandets problem men han kunde dela det med oss, bära det, gå med oss tvärsigenom död till liv.
En Gud som är med oss vad som än händer.
Bilden av himlen formuleras ibland just som en famn.
Ja, här är vi nu för att överlämna Adam till Guds famn, till Herren Jesus som vill till himmelens glädje dig Adam bära.

Psalm 606 * Det gungar så fint*

http://www.dopguiden.se/musik/det_gungar_sa_fint.html

Avsked: Tears in heaven av Eric Clapton

Utgångsmusik: Waggvisa av J.Brahms

(Tröstevisan, Tears in Heaven och Vaggvisan kan ni lyssna på http://www.kyrkomusik.nu/begravning.php#160)

16 december

Jag har noll julkänsla...
Att handla julklappar när man är ledsen är en pina.
Jag skulle ju ha varit mammaledig nu och gått och undrat när ska den lilla skulle behaga komma, endast två veckor kvar till BF.
Eller så skulle jag iallafall ha haft Adam, kanske på sjukhuset eller så hade vi fått hem honom nu...

Jag vill inte fira jul eller nyår i år!!!

11 december

Obduktion...
Det är ett ord som inte låter trevligt.
Och vet ni vad, det är det inte heller...

Vi har träffat Charlotte och PJ på Karolinska för att gå igenom Adams obduktion.
Inga speciella nyheter då vi är ganska införstådda med vad som hände.
Det är tungt att skriva det men vi vet att det var rätt beslut att låta Adam somna in.
Adam skulle aldrig ha fått ett bra liv om vi fortsatt kämpa för honom, praktiskt taget hela tarmen var infekterad av Nec samt att levern inte var frisk heller.
Det är inget som är ärftligt utan vi hade bara världens otur.
I övrigt så såg alla organ bra ut.
Han kämpade på jättebra men orkade inte hela vägen.

åhhh min underbara pojke, mamma och pappa saknar dig så mycket...
Det är tomt här hemma...

10 december

Ibland vill man bara krypa ner under täcket för att aldrig mer titta ut och ibland är sorgen hanterbar.
Idag är en bra dag, min sorg har varit hanterbar idag.
Jag uppskattar verkligen dessa dagar då jag mår helt okej.
Dagar då jag kan bete mig som en "normal" människa utan risk för tårar och funderingar.
Jag försöker komma över tröskeln då jag inte känner mig falsk mot Adam för att jag skrattar... Det tar tid men ibland fungerar det.
Och idag var en sån dag....
Det är skönt!

8 december

Jag är psykiskt utmattad.
Var på jobbet idag för första gången sen Adam föddes, skakade i hela kroppen när jag var på väg in.
Vi satte oss ner och tog en fika allihopa, fick visa bilder på Adam och berätta lite.
Det är svårt att berätta utan att börja gråta så jag vet inte om de förstod allt men jag hoppas det.
Men det kändes skönt att ha varit inne och hälsat på men konstigt att inget hade förändrats, om ni förstår vad jag menar.
För mig har hela livet ställts på ändan och för dem så har allt bara gått sin gilla gång med bokslut, fakturor och kontoutdrag...
De är iallafall ett toppengäng och det verkar som om de har saknat mig. :-)

6 december

Gudmor till William???
Det har varit mycket velande fram och tillbaka när jag funderade på den frågan.
I ena sekunden tänkte jag att det kunde vara mysigt men i andra sekunden kände jag mig helt förtvivlad.
Jag är verkligen jättesmickrad av att jag blev tillfrågad.
Men...
Jag klarar helt enkelt inte av att stå framme i kyrkan med nån annans barn i famnen och se glad ut då jag inte alls är glad så jag blev tyvärr tvungen att tacka nej.
Om det hade varit om ett par månader så hade nog svaret blivit annorlunda.
Just nu är allting för färskt för att kunna glädjas åt andras lycka.
Missuppfatta mig rätt, jag är glad för alla mina vänner som precis fått barn men jag klarar inte av att visa det just nu...

Micke har varit deppig idag, han säger inte så mycket men det märks på honom.
Han blir lite extra kramig...
Så jag har försökt ha lite extra koll på honom då jag mår helt okej idag.
Det är tur att vi inte mår dåligt båda två samtidigt.
Det är tur att vi har varandra...

Micke, jag älskar dig!

3 december

Adam skulle ha blivit 2 månader idag... Så jag åkte till minneslunden och tände ett ljus.
Saknaden i hjärtat gör sig återigen påmind...
Kan det inte bli lättare snart?

2 december

Jag vill inte vara den personen vars barn har gått bort...

Jag vill vara den personen jag var innan allt det här hände.

Jag vill vara glad och bekymmersfri och skratta högt och glatt...


Varje dag tampas jag med tårarna.
De kommer när som helst, jag kan stå och laga mat och helt plötsligt tänker jag på Adam och då börjar det rinna.
"Tiden läker alla sår"
Det må så vara men just nu känns det ganska så mörkt på den fronten.
För tillfället klarar jag inte ens av att titta på bilder av Adam.

Var hos läkaren igår och fick ett nytt sjukintyg utskrivet, om inte FK bråkar nu så får jag vara hemma året ut.
*suck* Jobba när jag egentligen skulle ha varit mammaledig...
Tänk vad livet kan förändras snabbt!