2 december

Jag vill inte vara den personen vars barn har gått bort...

Jag vill vara den personen jag var innan allt det här hände.

Jag vill vara glad och bekymmersfri och skratta högt och glatt...


Varje dag tampas jag med tårarna.
De kommer när som helst, jag kan stå och laga mat och helt plötsligt tänker jag på Adam och då börjar det rinna.
"Tiden läker alla sår"
Det må så vara men just nu känns det ganska så mörkt på den fronten.
För tillfället klarar jag inte ens av att titta på bilder av Adam.

Var hos läkaren igår och fick ett nytt sjukintyg utskrivet, om inte FK bråkar nu så får jag vara hemma året ut.
*suck* Jobba när jag egentligen skulle ha varit mammaledig...
Tänk vad livet kan förändras snabbt!