Obduktion...
Det är ett ord som inte låter trevligt.
Och vet ni vad, det är det inte heller...
Vi har träffat Charlotte och PJ på Karolinska för att gå igenom Adams obduktion.
Inga speciella nyheter då vi är ganska införstådda med vad som hände.
Det är tungt att skriva det men vi vet att det var rätt beslut att låta Adam somna in.
Adam skulle aldrig ha fått ett bra liv om vi fortsatt kämpa för honom, praktiskt taget hela tarmen var infekterad av Nec samt att levern inte var frisk heller.
Det är inget som är ärftligt utan vi hade bara världens otur.
I övrigt så såg alla organ bra ut.
Han kämpade på jättebra men orkade inte hela vägen.
åhhh min underbara pojke, mamma och pappa saknar dig så mycket...
Det är tomt här hemma...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Det måste vara det tyngsta beslutet att ta, att ens efterlängtade och älskade barn ska få somna in och bli en stjärna på himlen...
Lilla Adam har det bra nu och tittar ner på mamma och pappa och hoppas att ni mår bra!!!
Kramis U
Ja det går inte ens att föreställa sig hur smärtsamt det skulle vara att få ansvar över att ta ett sånt beslut om sitt eget barn..
Men det är ett starkt och insiktsfullt beslut som ni tog! Ett annat hade inneburit ett liv som ingen av er hade mått bra av - varken Adam eller ni själva.
Ulles liknelse med stjärna är så vacker och jag tror som hon att Adam kikar ner och vakar över er. Det fina är att ni också kan kika upp på honom om kvällarna och blinka tillbaka!
STOR P&K från Täby
Skicka en kommentar