Igår var en bra dag. Jag kunde prata med begravningsbyrån i telefonen utan att börja gråta.
Och prata med kuratorn Katarina utan tårar, visst dom dök upp i ögonvrårna hela tiden men det var ingen som föll ner.
Natten däremot var värre, jag har väldigt mycket mardrömmar.
Inatt drömde jag att vi hade begravning och efter halva begravningen kom jag på att vi inte hade fotat nåt, vaknade upp med ett ryck och en enorm panikkänsla... Hur fasiken kunde vi glömma bort att fota???
Och så är det en återkommande mardröm som kommer varje natt:
Jag har Adam i famnen och försöker springa ifrån nåt/någon men det går inte...
Inte nog med att man har alla dessa mardrömmar, dessutom har ett I-landsproblem uppstått.
Jag kan inte få på mig mina jeans!!!
Om jag hade fått behålla Adam så hade jag aldrig klagat men nu har man ett stort ärr vid bikinilinjen, inget barn och kan inte få på sig jeansen....
Kan det finnas ett värre I-landsproblem? :-)
Fast jag har det tungt just nu så vill jag skänka en tanke till min goda vän Susanne som har det svårt. Jag hoppas verkligen att Tomas blir bättre snart.
Ingen ska behöva mista den man älskar!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Hejsan Milla
Ja vad ska man säga.. önskar att allt hadde gått bra för er men livet är grymt ibland. Man vill aldrig förlora den/det man älskar mest,, men som sagt så blir det bara så man undrar egentligen om det finns nån förklaring bakom det men det finns det säkert..
Ja mina tankar finns hos er oxå tänker på er som jag sagt tidigare är det så att du vill prata träffas eller så så är det bara att säga till,, man har mycket att tänka på just nu ni oxå men dom säger att tiden läker alla sår men gör dom verkligen det?? jag vet inte,, kanske så gör dom det men man kommer alltid att minnas..
Ja man hoppas att allt går bra med Thomas att han blir frisk,, och att ni kommer vidare och föröker bli gravida igen =) Å Adam kommer alltid att finnas som erat underbara Änglabarn hos er..
ha det så bra ni kan ha som sagt jag finns här om du vill prata.
Ta hand om er
Många Kramisar Susanne
Skicka en kommentar