Jag och Micke har varit och träffat Adams sköterskor från Danderyd, Jenny till vänster och Elisabet till höger. Det var dom som tog hand om Adam när vi inte var där så de hade en speciell anknytning till honom.
Det var mysigt att få träffa nån som kände honom.
Att få höra deras historier om Adam, hur de märkte hans personlighet fast han var så liten, att han var envis och stark och sa ifrån när nåt inte var bra.
Jag är så glad att jag fick så många bra dagar med Adam men samtidigt väldigt ledsen över att han inte är kvar...
Det är svårt att balansera de två känslorna.
1 kommentar:
Hej Hej.
Jag kommer inte ihåg om jag lämnat avtryck i din blogg tidigare... Blir ju en hel del bloggläsning när man är hemma. Jag kikar in på din blogg så gott som varje dag. Jag förlorade min lilla dotter den 11 september, hon blev 16 dagar. Det är så otroligt skönt på nått sätt att läsa sånt som människor i samma sits skriver. Jag känner igen mig så mycket och inser att jag inte är "knäpp och konstig".
veronicaaxelsson.blogg.se
Massa Kramar
Skicka en kommentar