Det gick bättre idag än vad jag hade trott att det skulle göra...
Men sen så var jag inte själv heller. :-)
Åkte nämligen hem till Lotta i Upplands Väsby och fikade istället.
Vi har alla våra problem och jag tycker att det är skönt att höra på nån annans så jag slipper tänka på hur jag själv mår...
Så det blev ingen nalle idag, får göra ett nytt försök imorgon.
För en nalle ska han få!
Tänk att det är en månad sen Adam lämnade oss.
Jag förstår inte hur tiden har kunnat gå så snabbt.
Det ska bli skönt när begravningen är över, då kanske vi kan titta lite framåt istället och börja göra upp nya livsplaner.
Än så länge så känns allt ganska bäckmörkt och man har svårt att se att man nånsin kommer att bli lycklig igen...
Jag försöker utsätta mig för prövningar varje vecka för att kunna känna att allt går framåt i sörjarbetet och imorrn är det dax för en ny.
Lotta, min kollega, ska komma över till mig med sin son William.
William är två veckor äldre än Adam (om Adam funnits kvar vill säga) så det kommer att kännas ganska så jobbigt...
Hon får uppleva allt som jag hade sett fram emot...
Lotta har även bett mig vara gudmor på Williams dop i mitten av december, jag är jättesmickrad men har ändå svårt att tacka ja på en gång.
Adams begravning är den 27 november så det skulle bara vara två veckor mellan begravning och dop och jag vet inte om jag klarar av det...
Hur vet man hur mycket man orkar???
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Halloo tjejen
Det skall bli roligt att vi skall ses imorgon men oxå lite tufft...
Jag tror att det kommer att gå bra.Sen kan jag bara hoppas att du vill vara guddmor åt William.
Många kramar
Lotta
Hejsan gumman..
Du kommer å fixa detta det vet jag.. det finns en inre styrka inom oss fast man inte tror det..
Förstår att det känns konstigt att först begrava Adam å sen 2 veckor senare vara på dop som gudmor,, men som sagt du ska bara göra det om du känner dig så stark.. hoppas på i framtiden att du kan få flera barn som du får berätta för att dom har en storebror som är en underbar ängel,, önskar dig all lycka till på vägen å klart att Adam ska ha en nalle..
Må så gott å ta han om er många kramisar Susanne
Var inte arg lilla mamma
jag var tvungen att gå.
Den dagen hände det och då
orkade inte mitt hjärta slå.
Älskade pappa
mitt liv blev så kort.
Ta hand om varandra
när jag flyger bort.
Jag vet att ni gråter
och det finns ingen tröst.
Men lyssna till ert hjärta
och ni kan höra min röst.
Jag finns inte bland er
men jag finns ändå.
Jag hör era böner
och älskar er så.
Skicka en kommentar