Jag har inte skrivit på ett par dagar...
Jag har så många jobbiga tankar för tillfället att jag inte riktigt vill sätta dem på pränt.
Idag har varit både en bra dag och en jobbig dag.
Det som varit bra har varit att jag har träffat Ulle och Ludvig.
Trodde först att det skulle vara jobbigt att träffa ett litet barn men Ludde är snart ett år så han räknas inte som spädbarn längre.
Det gick över förväntan men jag måste medge att efter de hade gått så kurade jag ihop mig i Mickes famn och grät lite och önskade att jag oxå hade ett litet busfrö...
Micke bara kramade om mig hårdare och sa att snart så har vi det.. igen...
Det är bra att han är positiv för oss båda!
Sen på kvällen så kom prästen Ebba hem till oss och diskuterade begravningen.
Våra föräldrar var där för att ge oss stöd och det är vi tacksamma för.
Vi orkar/klarar helt enkelt inte av att ta alla beslut själva.
Men det vi kommit fram till ikväll är att begravningen kommer att ske i Solna kyrka, det är en gammal kyrka från 1100-talet i sten, och vi vill gärna ha minneslunden på Norra kyrkogården, då vi inte gillade barnlunden och den vanliga minneslunden på Solna kyrkogård.
Prästen skulle kolla när kyrkan är ledig och förhoppningsvis blir det onsdag eller torsdag sista veckan i november.
Nu ska vi börja fundera på psalmer och sånger vi vill ska spelas.
Och såklart vilka vi ska bjuda, tror nog inte att vi orkar bjuda alla vi känner utan det blir mest familjen. Det är tufft nog att genomföra detta...
Vill så gärna att begravningen ska vara över, att tänka på att Adam ligger själv hos patologen får mitt hjärta att brista...
jag vet att det bara är hans kropp som ligger där, hans själ är uppe hos änglarna, eller som Ulle har sagt till Lova: Han har blivit en stjärna på himlen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Tycker också att gårdagen var både bra och jobbig. Bra för att vi kunde skratta åt roliga saker, jobbig för att man blev så ledsen när man tittade igenom Adams lilla minneslåda från sjukhuset med den pyttelilla nappen, världens minsta blöja och en liten lock från det vackra håret. När man såg hand och fotavtrycken förstod man verkligen hur pytteliten han var. Måste vara skönt att ni har fått ihop en hel del saker som har tillhört Adam den korta tid han var här. Önskar att vi hade fått lära känna honom.
Hade också lite ångest över hur det skulle vara för dej/er att träffa Ludvig men det kändes som om det var helt ok och jag håller med Micke, snart har ni en egen liten galning som röjer runt i lägenheten!
Tycker att du ska fortsätta i samma anda som du gör, att hitta på små saker varje dag som skingrar tankarna lite för stunden. Att pyssla om sej själv är ju aldrig fel, då blir man både snygg och stark...
Hoppas att vi ses snart igen, älskar dej / Ulle
Massor med tankar och positiv energi till dig och Micke och din familj från mig. Kram Pernilla.
Skicka en kommentar