Tänk att sorg aldrig blir lättare...
Vissa dagar orkar man knappt ta sig ur sängen, jag sover så himla mycket men orkar ingenting iallafall. Vet inte om jag har fått lite ångest oxå, var nere och handlade på Hemköp och när jag stått i kö i nån minut känner jag att jag måste ut därifrån, jag börjar småsvettas och mina ben orkar knappt hålla mig uppe.
Tur att det var söndag och kassörskan snabb...
Väl hemma i tryggheten finns Micke!
Det är tur att han finns, skulle inte klara mig utan honom, han är verkligen min klippa.
Hoppas bara han orkar hålla oss båda uppe tills jag mår bättre.
I övrigt så känner jag mig ganska så tom inombords och har svårt att beskriva mina känslor idag. Det enda jag kan tänka på är att bli gravid igen...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Försök att inte känna någon stress Camilla, även om jag förstår att du vill ur allt detta tunga så fort som möjligt. Det är kanske svårt att se nu, men din sorg och saknad kommer en dag att lindras och gå över/din syn på saken kommer att förändras, men vägen dit är lång så det tar sin lilla stund. Du behöver först gå igenom alla faser i sorgeprocessen innan det lägger sig och ebbar ut. Det är helt naturligt och vad jag upplever också nödvändigt.
Skönt att Micke känner sig stark och är ett så fint stöd för dig! Jag tror inte du behöver vara orolig för att han inte ska orka hela vägen för Micke är en genomsnäll, pålitlig och kärleksfull kille och jag vet att han inget hellre vill än att vara din trygghet och finnas där för dig genom detta. Micke har med all säkerhet också sina dagar som han känner sig ledsen och svag, helt klart, men jag tror ändå att hans sätt att orka främst beror på att han känner sig behövd och viktig för dig!
Att på sista raden läsa att du inget hellre önskar än att bli gravid igen gör mig såå glad! Du kan inte vara mer rätt ute i mina ögon och jag är helt övertygad om att det är rätt väg att gå! You go girl ;)
Beklagar så att ni bara fick låna en vacker liten Adam. Livet är bra orättvist ibland. Vi förlorade våran lilla Ebba den 11 sept, hon blev 16 dagar. Sorg är tråkigt!!!
Jag vill vara en glad mamma med ett friskt barn just nu. Men så blev det inte. Jag känner igen så mycket i det du skriver. Massa Kramar // Veronica
Skicka en kommentar